"Circus"

Mina känslor befinner sig just nu på en stor cirkus. De far omkring som vilda djur, bland farlig eld och med piskor som slår efter mig. Eller är det kanske inbillning, är allt bara på låtsas, som ett trolleri-trick? Jag vet inte längre.
Idag skulle jag springa 14 km eftersom det inte blev något igår.
Tyvärr blir det inställt idag igen...
Jag har blivit erbjuden jobb hela veckan och med heltidsstudier är det inte lätt att få ihop allt med träningen.
Att träna och framförallt springa är ju något jag mår bra av. Men när något jag tycker om blir ett tvång så känns det inte längre rätt.

Det här med Göteborgsvarvet börjar verkligen tära på mitt psyke. Dagarna rusar iväg, det blir mer och mer i skolan, samtidigt som träningen blir allt intensivare.
Jag vill prestera bra och göra mitt bästa, men har verkligen haft de sämsta förutsättningarna för att lyckas med detta lopp.
Jag blir oerhört stressad av att jag hela tiden måste springa längre och längre när tiden inte räcker till.

Jag mår bäst av att få springa när jag vill springa. Inga tvång, ingen stress.

Att eventuellt ställa in Göteborgsvarvet är något som jag grubblar mer och mer på.
Är man en förlorare då? Är det att ge upp?

Kan det inte bara vara så att jag istället kan få fokusera på den slags löpning jag gillar, och träna på att bli bättre på det jag gjort tidigare istället.
Kanske skulle jag må bättre av att lägga all stress åt sidan och bara springa för att jag faktiskt älskar det?

Man vet ju aldrig, jag kanske utför det där loppet i alla fall? För att jag älskar att springa och utmana mig själv trots allt.

Lilla C