Såhär glad var jag ändå när jag kom hem trots hala vägar och dålig inställning till alltihop!Gårdagen bjöd på en timmes funktionell styrka på Hälsofabriken följt av min första löpartur ute :)
Det var inte ett dugg kul att springa om jag ska vara helt ärlig.
Jag tog sällskap med Fia och Glenn och de hade planer på att springa intervaller en timme. No way!
En timme är alldeles för länge om jag inte vill att mitt knä ska balla ur igen vill säga.
Det blev i alla fall 40 min blandat intervall/jogg.
Det gick väl sådär. Jag var inte speciellt sugen på att springa överhuvudtaget, jag undrade återigen varför man är så dum och anmäler sig till ett av de största loppen i Sverige och så var det ju det här med att jag känner mig lite rädd för att springa nu för tiden.
Jag kan i alla fall meddela att mitt knä höll hela vägen och att jag inte känt något idag heller.
Tyvärr hade Fia ont i sina höfter, men till skillnad mot mig så blir hon bara tjurskallig och bestämmer sig för att springa vidare.
Tråkigt för henne och jag förstår hur det känns att bli sådär frustrerad, arg och ledsen när vill men inte kan springa.
Intervallerna var i alla fall jobbiga, precis som jag räknat med. Tyvärr gav jag inte allt jag hade antagligen för att jag inte var så taggad från början.
Vägarna var dessutom hala och mörka och jag var lite rädd att jag skulle trampa i ett hål och vricka foten...
Men väl hemma var jag ganska nöjd med min insatts. Jag hade ju ialla fall lyckats ta mig igenom mitt förta löp-pass ute på 4 månader :)
Imorgon blir det nog en tur med Fia igen om hon känner sig bättre, hon är stark och envis medan jag är lite försiktigare och tillbakadragen när det gäller att ta i.
Kanske kan vi ha nytta av varandra när vi springer eller oxå springer hon väl ifrån och så ses vi aldrig mer ;)
/Lilla C
4 kommentarer:
Jag förstår inte heller varför man bestämt sig för att springa Göteborgsvarvet...Igen.
Förra gången sa ja att det var det värsta jag har gjort och att jag aldrig mer skulle springa i hela mitt liv, inte ens till bussen!=) Men nu sitter man här igen, anmäld!
Något är det ju som lockar, och den här gången ska det gå betydligt bättre än förra.
Lycka till med träningen!
Bra jobbat Christy! Jag tycker du är duktig :) Själv skulle jag aldrig ge mig ut frivilligt och springa med Fia och Glenn ;) (inget illa ment, utan bara för att jag är sämre än dom på att springa, och dom är envisa som as) Angående mitt fy fan inlägg, så hade jag ingenting att skriva och kände för att svära :)
Kram
Linnea!
Ha, ha. ja det är kul det där med att man alltid utsätter sig för massa jobbiga saker.
Men det måste vara de där gångerna man mår så jävla bra när man springer, de där gångerna man känner sig stark, har bra flyt och känner sig jävligt duktig på att springa, det måste va de gångerna när man känner sådan kärlek till löpningen som gör att man anmäler sig :)
Lycka till du med!!
Emma.
Jag fattar vad du menar med Fia o Glenn. De små inbitna rackare som inte ger sig i första taget. man får helt enkelt bara bita ihop och försöka hänga med ;)
Det där med att svära är bra trevligt ibland.
Ska testa det ;)
Puss
Skicka en kommentar