Positivt fel.

Ännu en gång ligger den där mitt framför fötterna på mig när jag kliver innanför dörren.
Nya numret av Runner's world fortsätter att dimpa ner genom brevinkastet trots att jag vet att jag sagt upp prenumerationen för flera månader sedan.
En prenumeration är inte helt gratis och jag borde vara vansinnig på de asen som inte tagit bort mig från den där listan trots att jag sagt till dom. Hade det varit någon annan tidning hade jag rusat i taket och svurit, men jag blir bara glad när den fortsätter komma hem till mig på det här viset.
Ett leende slipper inte undan och jag får nog erkänna att jag inte vill säga upp denna prenumeration...
Har ögnat igenom hela tidningen lite fort och ska nu slänga mig i soffan och bara suga i mig alla tips och råd.
Jag har märkt att jag egentligen inte är speciellt intresserad av artiklarna om de kända löparna som alltid är med. Vet knappt vilka som är heta och inte heta.
Däremot så finns det så mycket annat att lära sig om löpning, träning och hälsa och tidningen känns verkligen riktad till mig som person. Den får mig att hoppas och längta.

Det är så längesedan jag sprang att jag nästan glömt bort den härliga känslan av frisk luft, bultande hjärta och blodsmak i mun, det är så länge sedan jag faktiskt anmälde mig till det där stora, långa loppet att jag nästan glömt bort att det faktiskt är sant, det är så längesedan jag kom hem med andan i halsen och snabbt slängde av mig alla svettiga kläder i hela lägenheten för att kunna andas att till och med grannarna måste ha glömt hur jag ser ut naken :D
Planerar för fullt inför mitt framtida lopp i Göteborg, räknar månader, veckor och dagar...
Planerar hur jag försiktigt ska börja springa igen utan att få ont.
Jag vill ju det här. Tankarna om att loppet kanske inte skulle bli av känns långt borta nu.
Jag kan inte tro att det är sant. Om allt går som jag tänkt så ska jag ju för fan springa Göteborgs halvmarathon i maj 2009!