Svar på utvärderingsfrågor från Yoie:

1) Under den riktigt intensiva träningsperioden lade jag om mina dagar ganska mycket, jag planerade mina dagar efter träningen - mat umgänge, alkoholvanor o.s.v. fick styras beroende på om jag skulle till gymmet eller inte.
Nu styr inte träningen mina dagar på samma sätt. Jag tränar när jag vill och jag gör det för att må bra [och som nu inför ett lopp vill jag kunna förbättra min tid mot förra året].
Träningen har blivit en del av mig och min identitet.

2) Jag önskar att jag kommer fortsätta med träningen, främst för att jag mår bra av det både psykiskt och fysiskt. Att träna hårt 4 dagar i veckan är svårt att hålla har jag märkt, då träningen nu kommer i andrahand istället för förstahand.

3) Löpningen är absolut den slags träning jag gillar. Gymmet, box och spinning ger mig bra variation på träningen, men det ger mig inte samma lyckorus och glädjekick som löpningen, så det är absolut det stora intresset fortfarande.

4) Jag skulle kunna tänka mig att betala för en personlig tränare om det vore för att utvecklas. Inom löpningen exempelvis skulle jag kunna tänka mig att ta hjälp för att kunna utveckla ett bra löpsteg och kunna maximera min träning. Inför ett lopp vore detta inte så dumt, men annars så tränar jag för att må bra.

5) Jag hade ganska höga förväntningar på mig själv innan vi började med träningen. Jag kände att jag hade fastnat för löpningen och att jag bara kunde bli snabbare och starkare. Med tiden insåg jag att det inte alltid är medvind, utan att man faktiskt kan stöta på vissa problem som gör att träningen inte kan utföras på den nivå man hoppats på. Ett tag trodde jag att jag aldrig skulle bli bra i mitt knä, och jag har ända fram till nu varit lite rädd för att springa igen. Jag tänker hela tiden på att jag måste stretcha och att jag inte är starkast och snabbats även om jag skulle vilja vara det. Jag har utvecklats i min träning och blivit bättre, men jag har även utvecklats mentalt och insett att det tar mycket längre tid att träna upp sig än vad jag trodde. Speciellt om man stöter på motgångar.

6) Jag förstår dessa "träningsnarkomaner" på ett annat sätt nu. Någon sa till mig att man inte kan ha något liv om man spenderar en fredageftermiddag på gymmet, men träningen blir en del av ens liv och då vill man träna. Det blir ett beroende man inte vill vara utan.
Jag förstår även att många, många fler som tränar inte tränar för att bli starkast och bäst, utan att man tränar för sin egen skull, för att må bra och leva längre. Alla gör sitt bästa och utgår från sina egna förutsättningar och det är det som är viktigast tror jag. Alla kan inte vara starka som oxar på gymmet för att det finns några som är det.

7) Något som förvånat mig är att jag inte blivit starkare snabbare. Eller rättare sagt så var jag helt säker på att jag skulle springa ett halvmarathon nu. Men så blev det ju inte... men jag är inte klen för det. Allt har bara sin tid :D

8) Jag vill absolut springa mer lopp, mest för att jag ska tycka att det är roligt, men även som en sporre för att jag ska ta mig upp ur soffan.

9) Jag kan bara bli bättre inom löpningen. Kanske inte så mycket snabbare, men absolut uthålligare och jag ska ta det där Göteborgsvarvet tillslut ;)

10) Jag kommer absolut fortsätta med löpningen. Jag känner däremot att jag är något av en periodare, så det kommer nog se väldigt olika ut med löpningen vecka för vecka. Ibland är jag inne i svackor då jag inte orkar ge mig ut alls och ibland vill jag inget hellre än att knyta på mig skorna och ge mig ut för att rensa skallen till ljudet och rytmen som mina skor ger ifrån sig när de träffar backen.