Några av alla tuffa övningar Yoie plågat mig med :)
Satt igår och funderade lite över läget med träningen.
Har kommit in i ett bra flyt med träningen och det enda som rubbar min löpning just nu är snön och eventuellt stressiga dagar eller sjukdom.
Jag börjar alltså få tillbaka lusten för att springa och det känns bra.
Jag satt även och funderade på det här med Göteborgsvarvet.
Det loppet och träningen med Yoie var starten på denna blogg, jag såg det som en möjlighet att få skriva av mig och dela med mig av mina tankar, känslor, funderingar och resultat när det gällde träningen.
Jag kommer fortfarande ihåg när jag hade mitt första "möte" med Yoie och vi klurade lite på hur mycket jag skulle börja träna och vad jag skulle träna.
Vi kom direkt fram till att det var löpningen jag ville fokusera på. Yoie föreslog att jag skulle ha ett mål att se fram emot så skulle det bli lättare att träna, och vips så var jag några dagar senare anmäld till ett halvmarathon...
Allt kändes så lätt då och jag hade min första mil att se fram emot som jag visste att jag skulle ta lätt.
Vad jag inte visste, var att jag hade gått ut alldelles för hårt inför Bysjöloppet och att jag hade dragit på mig ett ilsket löparknä, som jag dessutom sprang 11 jävla km på.
Gissa om jag hade ont efteråt. Kände smärtan redan efter tre kilometer, men tänkte att det skulle gå över när jag blev varm.
Det gjorde tyvärr inte det och efter det loppet försökte jag många gånger ge mig ut och springa, men det var bara att inse att löpningen skulle läggas på hyllan.
Det tog drygt 4 månader innan jag var bra och kunde börja jogga lätt igen.
Under dessa månader tränade jag mycket annat och hade mer eller minder ont i knät hela tiden, men skam den som ger sig. Jag ville träna och bli stark så jag kämpade vidare.
Nu sitter jag i alla fall här, med bara 2 månader kvar till Göteborgsvarvet och jag kunde verkligen inte vara mer oförberred.
Loppet var ju målet med hela den här resan...
Men nu har jag, tillsammans med min gulliga Yoie beslutat att Göteborgsvarvet får bli en trevlig upplevelse istället för ett slutmål.
Jag ska lägga alla krav och förväntningar åt sidan och bara njuta av folkfesten.
Jag kommer antagligen känna mig lite oduglig när jag ser alla starka människor på banan, men va fan det är ju trots allt inte alla som tar sig 2.1 mil runt Göteborg på detta sätt.
I fortsättningen kommer jag istället lägga upp mindre mål, där jag rapporterar till Yoie om hur långt jag har sprungit och på vilken tid o.s.v.
Det kommer absolut bli ett eller två lopp utöver Göteborg i sommar, annars har jag och min syster en liten dröm om att utföra ett nybörjar-triathlon till nästa år ;)
Tuff träning krävs om man ska bli tuff tjej :D/Lilla C
2 kommentarer:
Tycker att det låter bra. Du får inte förstöra ditt knä igen genom att ta ut dig för mycket.
Kram mamma
Vill bara säga att du i mina ögon är as bra systeryster! Kämpa vidare och se träningen som en kul grej & ta några lopp då och då som tecken på att din träning gett resultat. För bara några år sedan hade du suttit på dasslocket och svurit åt folk som sprang ett lopp. Nu springer du själv vilket är en jätte stor grej.
Vår dröm ska bli sann, oavsätt när drömmen går i uppfyllelse så ska vi göra det utan att vi känner någon press, utanför att vi ska se att all den träning vi lägger ner varje vecka har resulterat i att vi klarar av ett minitriahtlonlopp!
Se nu till att inte springa sönder ditt knä på Göteborgsvarvet så vi kan ha en trevlig kväll och njuta av blodomloppet.
Kram
Skicka en kommentar